hej! Allt bra med er? Med mig är de riktigt bra. Fast ändå inte. Jag älskar mitt liv och alla underbara människor jag får chansen att ha vid min sida varje dag. Min älskade prinsessa wilda är också en väldigt lycklig del i mitt liv och plus att jag är ny kär. Liksom vad kan stoppa mig nu?

Men jag tror inte de handlar om att allt måste vara så himla bra runt om kring en för att man ska vara lycklig. Jag tror allt handlar om vad man har för inställning till saker och ting och hur mycket man kan/hinner njuta av allt de härliga. 

Mitt liv är fullspäckat och jag förstår inte hur jag ska orka, ärligt talet är jag redan helt slut. På sommarlovet va de lugnt för jag hann med allt då. Tiden räkte till. Men den gör tyvärr inte de nu. Skolan tar upp halva dagen sen tar wilda upp 3 timmar på eftermiddagen sen har jag nästan alltid bestämmt med någon vän att vi ska hitta på något. Sen är jag hemma sent på kvällen och då ska jag plugga och äta middag... Jag älskar att mitt liv är så fullspäckat men jag vet inte om jag kommer klara av mitt egna liv i längden. Och frågan är vrf gillar jag att stressa? Är de för att då slipper jag tänka och känna något, jag slipper känna mig ensam och oälskad. Som jag är så rädd för att känna.

Allt jag gör vill jag göra och drf kan jag inte säga nej till något. Jag vill ju hinna umgås med mina vänner och jag vill till stallet (vilket jag måste varje dag) och jag måste ju plugga. Men nu är de ju så att jag också är kär och jag vill ju hinna umgås med honom så ofta jag kan också.. Jag hinner inte njuta.. och jag vet inte hur jag ska prioritera längre. Jag är så rädd att förlora de jag har.

Jag är också ett planeringsfreak och vilket leder till att hela mitt jävla liv är planerat i minsta detaj. Jag hinner inte njuta av någonting för jag planerar allt i förväg. Jag gör nästan ALDRIG någonting spontant.. Jag kan liksom aldrig ta en paus och bara andas för att jag har alltid något planerat. Det är också massa små saker som alltid stressar mig. Antingen är de något med wilda som måste fixas eller så är de något ämne jag ligger efter i eller så ska man ringa runt till alla och bestämma massa skit. Jag är alltid den där lilla glada som gillar att planera så vrf inte lägga all planering hos mig?? Och de roliga är att jag nästan alltid väljer att göra de för att jag är så van. Jag orkar inte ens längre ringa till mina vänner. Jag orkar inte ens prata hemma. Jag älskade att träna förut, nu skulle jag aldrig komma på tanken att träna. Jag skulle aldrig orka de nu. Jag är så trött och ointresserad av allt. Helst av allt vill jag bara vilja sova och vila. 

Problemet är att jag vet inte hur jag ska hjälpa mig själv. Jag har så svårt att hinna hitta egen tid. Jag har så svårt att njuta. Jag har helt slutat njuta. Det är som om jag tycker att allt är en självklarhet. Jag är rädd att förlora allt jag har..