Bara några veckor innan skolavslutningen så bestämde jag, min familj och även min psykolog att det skulle vara bäst för min egen skull att byta skola till hösen. Självklart var det jag som bestämde men dom hjälpte mig att välja rätt. Jag byte pga av väldigt personliga skäl. Älskar att vissa tror att jag byte pga att jag bråkade med några i klassen. Det var VERKLIGEN inte drf. Jag behövde inte ens fundera vart jag ville gå, jag visste sen länge tillbaka vart jag alltid hade velat gå. I min bästaväns klass. Jag och kally har sagt ända sen vi var små att vi skulle vilja gå i samma klass men de har liksom aldrig blivit så. Kally gick i tungelsta och jag visste inte alls mycket om den skolan då. Dom hade öppethus i slutet av vårterminen och då passade jag och mamma på att åka och kolla. Jag kände redan när jag kom in i skolan att de var här jag hörde hemma. Alla va super trevliga och jag passade på något sätt in. Men när vi var på besök hann jag aldrig träffa folk från klassen så egentligen hade jag ingen aning om hur kallys klass var. Men jag gick på min magkänsla och jag bestämde mig för att byta. Jag kommer ihåg att jag inte ens tvekade. Jag ville bara bort från allt skit. Jag ville bara få börja om på nytt. 

 

Sommaren gick och mycket hann hända och jag tänkte faktiskt inte så mycket på skolan fören två två veckor innan skolstart. Då fick jag lite smått panik. Hur skulle allt bli? Hur var min klass? Hur skulle kallys och min relation bli nu när vi gick i samma klass? Alla tänka på samma gång och ångesten var framme. 

 

När väl första skoldagen var så var jag riktigt nervös. Shit jag kunde knappt gå. Jag vågade inte kolla på någon, jag kollade ner i marken som om jag hade gjort något fel. När jag kom hem från första skoldagen visste jag inte riktigt vad jag skulle känna. Det var lite blandade känslor. Det kändes konstigt utan mikalinn vid min sida i skolan. Nästa dag blev allt så mycket bättre. Jag fick nya vänner och jag började komma in i klassen lite mer. Ju fler dagar som gick ju bättre blev allting. Bara en vecka senare kände jag mig hemma i min nya skola och jag hade redan fått både nya tjej och killkompisar. Alla är så himla härliga! Jag kommer från en tjejgrupp där väldigt mycket handlade om utseende och status. Jag säger inte att jag inte va en sån tjej för jag var en av dom. Alltid var de någon som var deppig och alltid var de ett jävla klagande på andra personer eller på sitt egna utseende. Alla hade sina telefoner uppe och de va väldigt många luncher då ingen sa någonting utan bara satt med sina telefoner.. I klassen jag går i nu umgås nästan alla med alla. Vi alla sitter och äter tillsammans alla pratar med alla. Alla har verkligen hurmor. Shit dör av skratt varje dag! Tjejerna i klassen är helt annorlunda från mina andra vänner. Dom är nästan alltid glada och positiva och typ hälften sminkar inte ens sig. Dom bryr sig mer om hur man beter sig mot sina vänner än hur man ser ut. Killarna i klassen är också helt underbara! 

 

Sen jag byte skola så har jag börjat må så himla mycket bättre! Jag känner att jag har fått en ny start på livet. Jag fick chansen att få börja i en skola där ingen visste något om mig och där jag kunde vara den jag alltid har velat vara. Jag vill tacka mig själv för att jag hjälpte mig själv att faktiskt börja om på nytt.